Min egen historia

 

Släkten Kaaman

När jag började denna släktkrönika hade jag ingen aning om släkten Kaamans bakgrund i Estland förutom att far och farfar varit fiskare i Narva-Jõesuu. Jag upptäckte också att det inte längre finns någon Kaaman kvar i Estland.

Passfoto Erich Kaaman
Passfoto i min far Erich Kaamans svenska främlingspass utfärdat den 10 november 1944.

Min bakgrund är att mor och far flydde från Estland till Sverige hösten 1944. I min fars svenska främlingspass står Palmse i Lääne-Viru län som senaste vistelseort i Estland. Mor kom från Suurepsi på Dagö. De träffades på ett flyktingläger i Sverige och gifte sig. Jag föddes sedan i Malmö och min syster i Simrishamn.

Hemma talades det sällan om det gamla hemlandet. Sedan vi barn börjat i svensk skola och sedan far dött 1956, talades det inte heller estniska i hemmet.

Den äldre generationens historia var mig främmande och blev inte klarare av att jag inga frågor ställde. Nu finns de gamla inte kvar längre. Nu är jag själv den äldre generationen och denna krönika är ett försök att besvara de frågor som växt fram – och som kommande släktgenerationer kan komma att ställa.

Efter grävande i estniska kyrkoböcker, framför allt från Haljala församling, kan jag nu rita ett släktträd med mer än 1 000 släktingar. Släktträdet omfattar tolv generationer där den äldsta kända släktingen på min farfars sida föddes 1712, tolv år efter det att Karl XII passerat på landsvägen fyra mil bort på väg mot Narva och segern över tsar Peter den store.

Släktens Kaamans rötter i Estland finns i Käsmu. Det är en liten by vid Finska vikens strand 80 km öster om Tallinn. Under slutet av 1800-talet var Käsmu en betydelsefull sjöfarts- och skeppbyggnadsplats i Estland. Där byggdes segelfartyg som seglade på de sju världshaven och där fanns en sjöbefälsskola som utbildade nästan 2 000 sjömän, varav 500 kaptener och styrmän. Käsmu kallas fortfarande kaptenernas by, ”Kaptenite Küla”.

Med tanke på att rötterna finns i Käsmu är det naturligt att väldigt många av dessa släktingar är sjöfarare. Det är kaptener, styrmän, maskinister, matroser och fiskare. I mitt släktträd finns 117 kaptener som seglat på segel- eller ångfartyg, på världshaven och i Östersjön.

Och Kaaman finns fortfarande i Estland – fast under familjenamnet Kaarend.


Käsmu

Vägskylt

Den lilla kustbyn Käsmu nämns i skrift första gången 1453, men har varit boplats längre eftersom Käsmuviken sägs vara den bäst skyddade hamnen för segelfartyg mellan Tallinn och Narva.

1726 fanns i Käsmu nio gårdar och sex jordlösa familjer, men redan 1782 hade byn 153 invånare. 1858 hade invånarantalet stigit till 195 för att sedan snabbt öka till 320 år 1885.

Käsmus befolkning var som störst vid andra världskrigets utbrott – strax över 500 människor.

Under åren 1940–1944 förlorade Käsmu mer än hälften av sin befolkning. De deporterades, var sjömän som vid krigsutbrottet låg i utländsk hamn och stannade där, samtidigt som 150 käsmubor under augusti–september 1944 i småbåtar flydde landet.

I dag (1 januari 2018) har Käsmu 162 åretruntboende invånare, varav många är pensionärer.


Narva-Jõesuu

Men min far, Erich Kaaman, är född i Narva-Jõesuu. Det är även hans bror Valter och hans syster Luule. Hur hamnade de i Narva-Jõesuu när rötterna finns i Käsmu?

Förklaringen är att min farfar, Johannes Kaaman, kom till Narva från Käsmu någon gång mellan 1888 och 1893. Farfar var då 2–7 år gammal.

Farfars mormor, Aët Kattus, var änka och bodde på gården Ässa i Käsmu. I huset fanns även hennes tre vuxna barn, en fosterdotter, svärson och barnbarn. Två av dessa barnbarn var farfar Johannes och hans äldre syster Elvine Kaaman.

När baron Dellingshausen bjöd ut Ässa till försäljning hade änkan ingen möjlighet att friköpa gården. De tvingades därför lämna gården och åkte till Narva för att finna nya arbets- och levnadsvillkor.

Det är oklart när farfar sedan flyttade från Narva till Narva-Jõesuu där han slog sig på fiske.


Sista gången i Käsmu

Båthus
Från båthuset med rött tak på stranden i Käsmu lastade farfar sin båt innan han med familjen flydde till Sverige den 20 september 1944.

Eerik Kaarend berättar:

”Farbror Johannes Kaaman kom till Käsmu med sin familj i januari 1944 eftersom krigsfronten närmade sig Narva-Jõesuu. Han bodde i kapten Pahlbergs övergivna hus, fiskade och hjälpte min far med höskörden. Varje dag var han hemma hos oss. Johannes lämnade Käsmu med sin familj i en stor motorbåt den 20 september 1944.
Krigsmullret närmade sig för varje dag. Jag minns avskedsdagen när de vid båten tog avsked av min far. Vuxna människor kramade varandra och grät. Samma dag lämnade även Theobald Esberg med familj stranden vid Käsmu tillsammans med andra Käsmubor som var i deras båt.”

Två dagar senare, den 22 september 1944, intog Sovjets röda armé Tallinn.


Estnifiering av släktnamn

Eerik Kaarend är brorson till min farfar. Ett par dagar före midsommar 2018 firande han sin 85:e födelsedag. Han bor i Käsmu och har ett vinterhus i Loksa.

Som åskådare på stranden i Käsmu i september 1944 var Eerik Kaarend elva år gammal. Hans farbror var min farfar Johannes Kaaman som med familj – hustrun Juliane, barnen Erich, min far, Luule, min faster och farbror Valter med hustrun Sigrid – lämnade Estland för alltid.

Men varför heter han Kaarend och inte Kaaman?

I mitten på 30-talet startade en kampanj i Estland för att stärka den nationella självkänslan. I kampanjen ingick bland annat en estnifiering av både släktnamn och förnamn som kunde uppfattas som utländska.

Eerik Kaarends far, Heinrich Kaaman (min farfars bror), bytte namn 1937 till Hindrek Kaarend.

– Men jag är fortfarande en Kaaman, säger Eerik Kaarend. Och sorgligt nog är jag den siste av släkten Kaaman i Estland.

Frågan om varför Kaaman i Käsmu bytte släktnamn medan Kaaman i Narva-Jõesuu behöll sitt, har jag inget svar på.


Kvar på stranden

Eerik Kaarend och hans familj tänkte också fly Estland och kriget i september 1944, men kom aldrig iväg.

Han berättar: ”Allt var planerat och klart, båten packad och tankad. Vi väntade bara på en äldre kvinnlig släkting från en angränsande by. Hon kom med häst och vagn, men vagnen körde omkull och kvinnan bröt lårbenet. Hon var för medtagen för att tas med i båten och kunde inte heller lämnas kvar ensam. Därför stannade hela familjen kvar i Estland.”


Släkten Kaamans förfader

Tre Käsmusläkter: Kaaman, Männik och Esloon, har som förfader Preediku Jüris son, husbonde på gården Preediku. Preediku Jüris son föddes 1712 (två år efter den stora pesten) och dog 1775. Sonen kallades även Jürriska Preedik eller Jürriska Jüri Preedik.

Vid denna tid identifierades personer med gårdsnamnet och faderns förnamn. Efternamn, så som vi känner dem, började användas först när livegenskapen avskaffades en bit in på 1800-talet.


Den förste Kaaman

Jürriska Jüri Preedik fick fem barn, tre med första hustrun Mari och två med andra hustrun Kadri. Det tredje barnet med första hustrun fick namnet Preediku Hindrek (1743–1771).

Vid 28 års ålder, samma år som han dog, fick Preediku Hindrek sonen Joosep – Preediku Joosep.

Joosep bodde som barn på gården Ässa. Därefter flyttade han till gården Otsa där han arbetade som dräng. Åren 1794–1808 var han husbonde på gården Klaukse varefter han återvände till Otsagården som gårdens husbonde.

1834, ett år före sin död, tilldelades Preediku Joosep familjenamnet Kaaman och blev Joosep Kaaman – den förste Kaaman.


Släktens grenar

Jooseps första hustru var Marri, med vilken han gifte sig 1794. Andra hustrun hette Ann. Otsa Joosep/Joosep Kaaman fick två barn med Marri: Hindrek och Kaarel, samt fyra barn med Ann: Leno, Ann, Jaagub och Juhan.

Eerik Kaarend
Eerik Kaarend på Käsmu kyrkogård vid Hindrek Kaamans (1794–1871) gravplats i februari 2008.

Barnens vidare vägar i livet blev:

Sorrugården: Hindrek Kaaman (1797–1871) och hustrun Leeno (1801–1871), Ados dotter.

Ann Kaaman född 1800 på Otsagården. Gifte sig med Jakob, Pello Juhans son. Paret bodde på gården Laurimäe.

Klauksegården: Kaarel Kaaman, född 1804 på Otsagården. Flyttade 1825 till Klauksegården som husbonde. Gifte sig 1825 med Jaans dotter Kai från Joostigården.

Jaagub Kaaman (1816–). Gifte sig med Jüris dotter Anna-Leena Einlon från gården Lemeti. Paret bodde på gården Keskküla.

Leno Kaaman (1819–1823).

Juhan Kaaman (1822–1881) föddes på Otsagården. Flyttade till Kalda och byggde ett hus där han levde med hustrun Leeno Kaskni, Jooseps dotter från gården Tõnikse.


Käsmu växer

Under århundraden var Käsmu en fiskarby där invånarna levde av sillfiske hemmavid, men även längs den finska kusten.

Från 1700-talet är känt att Käsmu bys ägare, godsägaren von Dellingshausen på Aaspere, hade stora träpråmar med vilka männen i Käsmu fraktade ved till Tallinn. Timret fälldes, sågades och togs till stranden på vintrarna. Det var bybornas obligatoriska dagsverken till godset.

Med livegenskapens avskaffande i sikte tillät von Dellingshausen att byborna skaffade egna pråmar och började sälja timmer till dem. Så började männen i Käsmu på egen hand frakta och sälja ved till Tallinn.

Bybornas inkomster steg när de 1880 började frakta potatis till Finland. Goda förtjänster gav också tegelfrakterna till S:t Petersburg och cementtransporterna från Kunda cementfabrik.

På så sätt fick invånarna pengar och erfarenhet av sjöfart som uppmuntrade dem att bygga större fartyg.


Käsmu sjöbefälsskola

Männen i Käsmu som hittills fått sin utbildning i sjömansskap som arv från far till son, kom under åren till insikt om att detta inte räckte för att kunna segla till mer avlägsna hamnar. Därför startade byborna Käsmu sjöbefälsskola 1884.

Bland de aktiva grundarna av Käsmu sjöbefälsskola fanns på min farfars (Johannes Kaaman) sida Joosep Kaaman, Sorrugården, Joosep Kaaman, Keskkülagården och Kustaw Einlon. På min farmors (Juliane Pruun) sida deltog Joosep Pruun, Juhan Kristenbrun, Joosep Kristenbrun, Jaagub Kristenbrun, Jaagub Suksdorf och Magnus Suksdorf.

Sjöbefälsskolan existerade från 1884 till 1931 och under den tiden fick 1 664 sjömän sin utbildning i Käsmu. Av dem tog 94 kaptensexamen med behörighet att segla på alla världshaven.

Mellan de båda världskrigen bodde 62 kaptener i byn och Käsmu var vida känd som ”Kaptenernas by”.

Pojkarna har blivit kaptener. Från vänster Gustav Kristenbrun, Eduard Tiedemann, Kustav Pruun och Johannes Pruun. Gustav Kristenbrun var brorsbarn till farmors mormor. Johannes Pruun var farmors morbror. (Foto: A. Vaiks samling)

Kaptener

Okända fäder

Min farmors, Juliane Pruuns, fader är okänd. I kyrkoboken ser jag att farmors mor, Liisbet Pruun, födde ytterligare två barn med okända fäder. De var båda dödfödda.

Liisbet Pruun dog själv kort därefter när farmor var sju år gammal. Farmor kom då som fosterbarn till sin mormors syster Liisabet Kristenbrun som redan hade sju vuxna barn.


Släkten Pruun

Käsmufamiljen Pruuns förfader Pello Mart, Hans son, kom till Käsmu från Simonagården i Võsu 1725. Mart föddes i Palmse 1683 och dog i Käsmu 1751.

Palmse gods
Palmse gods, cirka tio kilometer från Käsmu, tillhörde 1677–1923 familjen von der Pahlen. Huvudbyggnaden som den ser ut idag är resultatet av en ombyggnad 1785.

Mart var daglönare på Palmse gods 1705-1719, husbonde på Simunagården i Võsu 1719-1725. Från 1725 var han husbonde på Pällugården (även Pello) i Käsmu.

Marts hustru Leno hade varit tjänsteflicka på Palmse gods och dog på Pällugården i Käsmu någon gång mellan 1750 och 1760.

Barnbarnen till Marts son Pällu Kustu gavs 1834 släktnamnet Pruun. Pällu Mart är även förfader till Käsmusläkten Kristenbrun.


Fartygsbyggande

Det första oceangående segelfartyget byggdes i Käsmu 1891, fyra år innan farmor föddes, och döptes till ”Salme” efter huvudägaren Joosep Kristenbruns dotter.

Bröderna Joosep och Jaagub Kristenbrun var de främsta organisatörerna av skeppsbyggeriet i Käsmu.

Vid sekelskiftet 1900 sades att Joosep Kristenbrun ägde 23 segelfartyg, vilket nog ska tolkas som att han var delägare i 23 fartyg.

Tormilind
Den fyrmastade skonerten ”Stormfågeln” var Estlands vackraste segelfartyg. Fartyget byggdes 1920–1922 under ledning av kapten Rudolph Pahlberg och ägdes av Käsmu skeppsägarförening.

Delägare i fartygen var också andra gamla Käsmufamiljer: Pruun, Altenbrun och Kaaman. Kaptener och besättning var deras familjemedlemmar och andra Käsmumän.

Första världskriget satte stopp för fartygsbyggandet. Efter krigsslutet byggdes fartyg igen, men i liten skala eftersom ångfartyg började tränga ut segelskeppen.

Så småningom flyttade huvudkontoret för ”Käsmu Skeppsägare AB” till Tallinn.

Även om huvudkontoret låg i Tallinn, märktes skeppen med Käsmu som hemmahamn vilket målades på bogen eller på akterspegeln. Med anledning av det berättas en historia om hur två danskar kommer fram till ett fartyg från Käsmu som ligger vid kaj i en dansk hamn och frågar: ”Er båts hemmahamn är Käsmu och era fartyg har tidigare varit här många gånger, men var ligger det här Käsmu? Vi har letat på alla kartor, men någon hamnstad med det namnet har vi inte hittat.”


Dagö och Käsmu

Min fars rötter finns i Käsmu, min mors på Dagö. De träffades av en slump i Sverige. Men det finns band mellan Käsmu och Dagö, både historiska och i mitt släktträd.

I folkmun sägs att Käsmus första invånare har kommit från Dagö, Nucköhalvön (gammal svenskbygd i västra Estland) och Finland. (Karl-Gustav Kristenbrun, s. 18)

Mer intressant är att i släktträdet på min mors sida finns en släkting till Gustav Teng (1866–1930), en av Dagös mest bekanta sjöfarare, kaptener och skeppsbyggare. Gustav Tengs farbror, Juhhan Teng, var gift med min morfars farfars syster, Aet Kiwwi.



Malmö den 3 augusti 2018

Arvi Kaaman